
Camaro 1967 - 1969Ursprunget till Camaron finns att hitta på olika håll hos GM, det äldsta redan i slutet av 50-talet. Ett av de mer konkreta ursprungen hittas första veckan i april 1964, då bil nummer 64163 testades på GM Proving Grounds. Detta var en 64 1/2 Mustang HT som fram till den 6 april hade genomgått en 2 000 miles lång test hos GM, detta var alltså elva dagar innan Mustangen introducerades för marknaden. Sedan togs GM ändå på sängen av Mustangens enorma försäljningsframgångar och först fyra månader senare togs beslutet att GM skulle bygga en utmanare.Text av Ove Sjöholm Bilder: Chevrolet och Ove Sjöholm Nu hade som tur var Chevrolets ingenjörer redan en hel del att utgå ifrån, dels de tidiga Mustangtesterna och dels utställningsbilen 1964 Super Nova vilken också hade många kusiner om än bara i form av skisser. Chevrolet kunde även utnyttja utvecklingsarbetet som gjordes för den nya 1968 Chevy II. Snabbhistorik:
1967 Chevrolets svar kom torsdagen den 29 september 1966, “Camaro, the car of today” som det hette reklamfilmerna. Camaron blev mer än bara ett svar på Ford Mustang, det blev en succé med sina slanka linjer och långa lista med tillval eller options som vi lite skadade säger. Konstruktionen var helt ny för GM med en separat ram fram och självbärande kaross bak, och hela karossens design var tidlös men samtidigt klassisk med den långa motorhuven och korta bakdelen - ”long and short deck design”. Tillsammans med den långa tillvalslistan och möjligheterna att kombinera dessa med olika modeller som RS, SS eller Z/28 innebar att kunderna i princip kunde ”bygga” sig sin egen Camaro, något som flitigt påpekades i dåtidens reklamfilmer och annonser. Man kunde bygga sin Camaro i form av en coupé eller cab, förutom Z/28 som bara fanns som coupé. På motorsidan fanns allt från 130 hk rak sexa till en så kallad 375 hk/396 big block, men det tog ett tag för Camaro köparna att inse att dessa bilar också kunde vara snabba. De allra flesta köparna beställde 327or eller den helt nya 295 hk/350 (SS350). I januari 1967 introducerades Z/28an med sin alldeles egna lilla 302a, enbart framtagen för att Camaron skulle få delta i den årsgamla SCCA Trans Am banracingserien där den också satte den sina tydliga spår. För de köpare som gillade hästkrafter spreds ryktet snabbt att Camaron utgjorde ett alldeles utmärkt objekt för att lyckas inom dragracing. Big block Camaros dök upp hos de allra flesta stora teamen, bland andra Bill ”Grumpy” Jenkins som vann det mesta i Super Stock klassen över hela USA. Att stort intresse fanns liksom en oerhörd potential insåg ett antal prestanda orienterade Chevrolet återförsäljare, bland andra Dana, Nickey och Yenko, som snart hade skapat egna legender genom att stoppa 427or i olika trimningsgrader i sina Camaros innan de placerades i försäljningshallen. {mospagebreak} 1968Utseendemässigt var ’68orna mycket lika ’67orna. Mindre förändringar som till exempel sidomarkeringsljus (nytt lagkrav), något spetsigare grill (standardgrill) och bakljus med en sarg i mitten var uppenbara. Ett nytt ventilationssystem (Astro ventilation) introducerades denna årsmodell vilket även innebar att de små ventilationsrutorna var borta. På motorsidan fanns ett par nyheter: L34 och L89 motorerna gjorde entré för SS 396 modellerna. L34an var på 350 hk och L89an angavs till 375, den senare känns igen på att den har aluminiumtoppar. På undersidan fanns också några nyheter, bland annat introducerades bladfjäderpaket (1967 fanns endast enkelblad) och stötdämparen på höger sida hade sitt nedre fäste placerat framför bakaxeln. Dessa förändringar tog bort de flesta problemen med hjulhopp (vid acceleration och kraftig inbromsning), något som 1967 var hjälpligt löst med ett bakaxelstag på höger sida. 1969Nu var Camaron riktigt popular och försäljningen hade visat en uppåtgående trend hela tiden, 1969 var ett rekordår bland annat beroende på att modellåret förlängdes med tillverkning ända till november eftersom 1970 års modell var försenad. ’69orna hade fått en uppdaterad design med ett mer aggressivt utseende genom den nya grillen och de lite mer kantiga formerna på skärmarna. Baktill återfanns nya lite bredare bakljus. Motoralternativen var fler än någonsin, 14 stycken fanns att välja mellan. De två stora nyheterna var L72 och ZL1. Dessa var dock inte tillgängliga som vanliga tillval utan kunde bara beställas genom en så kallad ”Central Office Production Order” (förkortat COPO, se också separat artikel). L72 var en 425 hk/427 och ZL1 var en 430 hk/427 (helt i aluminium), båda dessa motorer hade angivna effekter som var väl i underkant, med balansering och headers gav de en god bit över 450 hk respektive närmare 600 hk. Motorerna kunde bara kombineras med så kallad ”Plain Jane” modeller det vill säga de såg ut som ordinära standard Camaros men under skalet var det i praktiken rena dragracing bilar. Ett helt nytt tillval var JL8, skivbromsar runtom, vilket inte var särskilt känt och dyrt med sina $500.30. Att det överhuvudtaget fanns kan man tacka Trans Am racingserien för. Helt ny var också ZL2 huven den så kallade ”Cowl Induction” huven som fanns som tillval för SS och Z/28. Inredningen var uppgraderad med en helt ny instrumentbräda med rektangulära mätare som det mest framträdande kännetecknet. De manuella Muncie lådorna hade varit populära ända sedan 1967 men man hade problem med de lite klena växellänkagen varför man 1969 introducerade ett länkage från Hurst. Z11 ”Indy Pace Car Replica”. Årsmodellgenomgång:1967 Årsmodellen känns lättast igen på dörrarnas ventilationsrutor samt avsaknaden av sidomarkeringsljus (jämfört med 1968). Vidare så saknar bakljusen mittensarg och i standardgrillen sitter runda parkeringsljus/blinkers. Inredningen är också unik för årsmodellen med den lilla, drygt decimetern breda, stoppningen längst upp på instrumentbrädan, och nedtill på sidorna av instrumentbrädan finns inga friskluftsutsläpp. Observera att Camaros med fabriksmonterad AC dock har dessa friskluftsutsläpp nedtill på brädan, tillsammans med utsläpp längst upp på instrumentbrädans mittkonsoll. Sidopanelerna fram och bak går på denna årsmodell inte ända upp till sidorutorna utan den sista decimetern är i metall, lackerad i samma färg som instrumentbrädan. Så blir dags att börja kravla omkring undertill. Det är bakvagnen som är unik för 67orna. Båda stötdämparna sitter monterade bakom bakaxeln och endast enkelblad fanns att få, det senare var ett faktum som ställde till det en hel del för lite piggare modeller både vid acceleration och vid hårda inbromsningar. Symptomen var en kraftigt hoppande bakaxel och lösningen var ett särskilt stag på höger sida som fästes på insidan av rambenet och i högra bakaxelröret, vilka modeller som hade staget redogörs för nedan. Lösningen var acceptabel med tanke på att det var mitt i ett modellår. Hittar du axel med infästningar på båda axelrören kommer den från en Firebird. Nedan följer en genomgång av de grundutrustningspaket som fanns och vilka sedan kunde kompletteras med ett stort antal olika tillval som t ex: färgade rutor, elfönsterhissar, AC, deluxe inredning, servobromsar (trummor eller skivor), tiltratt, servostyrning, mittkonsol, extra mätare och mycket annat. Camaro Sport Coupé och Convertible 1967 Convertible, från ”Pacesetter Sale”. • Svart grill med bowtie emblem. Basmotor: 140 hk/230 kubiktum L6, standard L6 Standardväxellåda till basmodellerna var en 3-växlad manuell med Saginaw 4-växlad manuell, RPO M20, som tillval. En 2-stegs Powerglide var enda automatalternativet. På bakaxelsidan var det 10-bult axeln som gällde, med undantag för Camaros med 275 hk/327, RPO L30, i kombination med 4-växlad manuell vilka hade 12-bult bakaxel och dessa hade även en traction bar på höger sida. Se även nedan under Super Sport (SS) och Z28. Alla cabbar hade en del unika delar monterade. En ”fiffig” detalj som alla cabbar utrustades med var fyra stycken cylindrar som var bultade i bilens fyra hörn. De vägde cirka 12 kg var och de två främre bultades i kylarramens ytterändar och i innerskärmarna, de satt delvis dolda under skärmarna. Cylindrarna i baktill bultades dels i en förstärkning på vardera sidan nästan längst bak i ytterkant i bagageutrymmet och dels i golvet, även dessa delvis dolda under skärmarna. Syftet med dessa cylindrar var att eliminera karossvibrationer vid vissa hastigheter och omständigheter, en mycket tillfällig men effektiv lösning på problemet som uppmärksammades mycket nära inpå introduktionen av den nya Camaron. Lösningen fick dock hänga med under första generationens alla tre årsmodeller, till Chevroletchefen Pete Estes stora förtret. Style Trim Group RPO Z21 fanns som separat tillval till alla Camaros och bestod av följande delar: Rally Sport (RS) RPO Z22 fanns som separat tillval till alla Camaros och bestod av följande delar, RPO Z21 ingår (se ovan): Hello! {mospagebreak}Super Sport (SS) RPO L48, L35 och L78 var alla SS tillval och bestod av följande delar: Standard växellåda för SS Camaro var en 3-växlad manuell alternativt en Heavy Duty Borg Warner 3-växlad med 4-växlade Muncie lådor som ytterligare tillval, RPO M20 och M21. På automatsidan kunde man bara beställa en 2-stegs Powerglide, RPO M35, i kombination med RPO L48 (SS350) och till RPO L35 (SS396 325 hk/396) fick man beställa TH400, RPO M40. 375 hk, RPO L78, versionen av SS396 kunde bara beställas med manuell, Muncie RPO M21. Notera att skivbromsar fram inte ingick som standard i något SS paket. {mospagebreak}Rally Sport SS En Camaro kunde även beställas med RS och SS paketen kombinerade, då ersattes alla RS emblem med SS. Däremot lät Chevrolet tillverka ett antal Camaro cabbar som var utrustade med RS och SS paketen och som utseendemässigt var utrustade precis som den Pace Car som var på banan. Dessa Camaros blev ju i praktiken att betrakta som Pace Car replikor, frågan som många än idag ställer sig är hur många tillverkades. Att det var minst 131 stycken vet man för de finns dokumenterade men sedan sträcker sig de mer eller mindre kvalificerade uppskattningarna upp till åtminstone 350, och i vissa fall ända till över 600 stycken. Ingen vet idag. {mospagebreak} Z/28 RPO Z28. Special Performance Package. Tillverkningen började alldeles i slutet av december 1966. Kunde endast beställas till coupé och bestod av: Två obligatoriska tillval fanns; Muncie 4-växlad manuell, RPO M21, och servoskivbromsar (fram), RPO J52. Beställde man Z/28 paketet var man således tvungen att beställa de två ovanstående. Övriga frivilliga tillval som fanns var bland annat Muncie 4-växlad, RPO M20, och spärrad differential (ingick faktiskt inte i Z/28 paketet). Utväxlingar fanns att få upp till 5.14, från och med 4.10 var det dock obligatoriskt med spärrad differential. Annat kul som kunde beställas var Cowl Induction (tog friskluft genom uppskuret hål i torpedvägg ovanför värmepaket) och headers, dessa var fabrikstillval men levererades i bagageutrymmet och monterades av återförsäljaren. Cross-Ram insug var dock inte något tillval från fabrik utan det var något man bara kunde beställa hos återförsäljaren via reservdelskatalogen. Med ett pris kring $500 (1/5 av vad en hel bil kostade) blev det förmodligen inte många sålda. Förmodligen var det mest racingteam som beställde dessa och på gatan var det mest jobbigt eftersom insuget inte var gjort för att fungera under 3 000 rpm. Dessutom upphörde den vanliga bilgarantin att gälla, som erbjöds av återförsäljaren, om Cross-Ram insuget monterades. Den observante läsaren har kunnat notera att inget har nämnts om mätarpaket vilket beror på att det var ett helt separat tillval liksom en tillhörande mittkonsolen och hade ingen automatisk koppling till Z/28an. Poängterar också här på slutet att det var enkelbladfjädrar som gällde, inget annat, och de fanns i olika hårdheter. Sladdrigheten togs om hand, hjälpligt, med det ovan nämnda staget på höger sida. {mospagebreak} 1968Årsmodellen känns lättast igen på sidomarkeringsljusen, vita fram och röda bak, och avsaknaden av ventilationsrutor (jämfört med 1967). Vidare så har bakljusen mittensarg och i grillen sitter ovala parkeringsljus/blinkers. Inredningen är ny med årsmodellen där sidopanelerna går ända upp mot sidorutorna, och instrumenten har fått en ny bakgrund i silver (svart 1967). Astro Ventilation var helt nytt från denna årsmodell vilket framförallt märktes på de runda friskluftsutsläppen i de båda nedre hörnen på instrumentbrädan, 1967 var det endast Camaros med AC som hade dessa. Längst fram på sidorutorna återfanns under perioden september 1967 – januari 1968 benämningen Astro Ventilation etsat. Camarons chassinummer återfinns nu synligt genom vindrutan, snett framför förarplatsen, ovanpå instrumentbrädan. När man öppnar förardörren kan man notera att dörrgångjärnen numer sitter med fyra bultar (tre stycken 1967) i kaross och dörrar. Undersidan på bakluckan hade nu förstansade hål för spoilermontering eftersom Camaro från och med 1968 års modell kunde beställas med spoiler fram och bak. Undersidan hade en del inte helt oväsentliga nyheter att visa upp. Bladfjäderpaket fanns nu äntligen och detta tillsammans med flyttade fästen och vinkel för den högra stötdämparen bak som nu var monterad framför bakaxeln. Dessa två nyheter hade eliminerat behovet av den traction bar som införts 1967 för att motverka hjulhopp i samband med acceleration och kraftiga inbromsningar, lösningen var till och med bättre. Fortfarande var dock enkla bladfjädrar bak standard vilket i praktiken innebar att det var endast 12-bult axlarna som hade bladfjäderpaket och således var det bara 10-bult axlarna som hade enkelblad 1968. Nedan följer en genomgång av de grundutrustningspaket som fanns och vilka sedan kunde kompletteras med ett stort antal olika tillval som t ex: färgade rutor, elfönsterhissar, AC, deluxe inredning, servobromsar (trummor eller skivor), tiltratt, servostyrning, mittkonsol, extra mätare och mycket annat. {mospagebreak} Camaro Sport Coupé och Convertible • Silverfärgad grill med bowtie emblem. På bakaxelsidan var det 10-bult axeln som gällde, med undantag för Camaros med 275 hk/327, RPO L30, i kombination med 4-växlad manuell vilka hade 12-bult bakaxel. Se även nedan under Super Sport (SS) och Z28. 1968 hade alla cabbar precis som 1967 en del unika delar monterade. I korthet var det fyra stycken cylindrar som var bultade i bilens fyra hörn i syfte att eliminera karossvibrationer vid vissa hastigheter och omständigheter. Vidare hade alla cabbar också en förstärkningsprofil svetsad under passagerargolvet i vilken det bultades en förstärkningsplåt, och tröskellådorna var förstärkta med dubbla plåtar. En mer detaljerad beskrivning återfinns ovan under 1967. Style Trim Group RPO Z21 fanns som separat tillval till alla Camaros och bestod av följande delar: {mospagebreak} Rally Sport (RS) RPO Z22 fanns som separat tillval till alla Camaros och bestod av följande delar, RPO Z21 ingår (se ovan): {mospagebreak} Super Sport (SS) RPO L48, L35, L34, L78 och L89 var alla SS tillval och bestod av följande delar: För RPO L35, L34, L78 och L89 gällde även: * SS stripen bytte skepnad, som nämns ovan, kring årsskiftet 67/68. Bumble Bee stripen fanns också som tillval för icke SS Camaros fram till och med januari 1968, ett tillval som försvann samtidigt som den nya SS stripen dök upp. Från denna tidpunkt kunde icke SS Camaros beställas med en ny unik sidostripe som sträckte sig längs hela sidan, inte samma som den nya SS stripen. Nytt för 1968 var att när SS paketet beställdes kunde man välja att utelämna stripen helt. Rally Sport SS En Camaro kunde även beställas med RS och SS paketen kombinerade, då ersattes alla RS och Rally Sport emblem med SS. {mospagebreak} Z/28 RPO Z28. Special Performance Package. Kunde endast beställas till coupé och bestod av: Två obligatoriska tillval fanns; Muncie 4-växlad manuell, RPO M21, och servoskivbromsar (fram), RPO J52. Beställde man Z/28 paketet var man således tvungen att beställa de två ovanstående. Frivilliga tillval som fanns var bland annat två olika Muncie 4-växlade lådor, RPO M20 och M22 (”Rock Crusher”), och spärrad differential (ingick faktiskt inte i Z/28 paketet). Utväxlingar fanns att få upp till 5.14, från och med 4.10 var det dock obligatoriskt med spärrad differential. Annat kul som kunde beställas var Cowl Induction (tog friskluft genom uppskuret hål i torpedvägg ovanför värmepaket) och headers, dessa båda var fabrikstillval men precis som 1967 levererades de i bagageutrymmet. Cross-Ram insug kunde också beställas men var som tidigare inte något tillval från fabrik utan kunde bara beställas och monteras hos återförsäljaren som en reservdel. I de flesta fall var det racingteam som beställde Cross-Ram insugen då det var mycket dyra delar och insuget inte var heller inte konstruerat för att fungera under 3 000 rpm, dessutom upphörde den vanliga bilgarantin att gälla, som erbjöds av återförsäljaren, om Cross-Ram insuget monterades. Liksom 1967 ingick inte mätarpaketet om man beställde en Z/28 utan fick beställas separat tillsammans med mittkonsolen. Z/28an kunde även kombineras med Style Trim eller Rally Sport paket. {mospagebreak} 1969Årsmodellen känns igen på de mer markerade hjulhusen och den mer aggressiva grillen. Parkeringsljusen/blinkers hade också flyttat på sig och hamnat i den nedre frontplåten samt blivit lite större och runda, detta för att ge en ”rally light” look som Chevrolet uttryckte det i sitt presskit den 19 september 1968. Sidomarkeringsljusen, orange fram och röda bak, är lägre än 1968 och bakljusen är lite bredare samt lägre och delade i tre sektioner. Chassinummer återfinns, som det gjort sedan 1968, synligt genom vindrutan, snett framför förarplatsen, ovanpå instrumentbrädan. Nedan följer en genomgång av de grundutrustningspaket som fanns och vilka sedan kunde kompletteras med ett stort antal olika tillval som t ex: färgade rutor, elfönsterhissar, AC, deluxe inredning, servobromsar (trummor eller skivor), tiltratt, servostyrning, mittkonsol, extra mätare och mycket annat. {mospagebreak} Camaro Sport Coupé och Convertible • Silverfärgad grill med bowtie emblem. Standardväxellåda till basmodellerna var en 3-växlad manuell med Saginaw 4-växlad manuell, RPO M20, som tillval. Ett nytt tillval för L6 Camaros var Torque-Drive lådan vilken var baserad på Powerglide automaten men med den skillnaden att den växlades manuellt och utan koppling. En 2-stegs Powerglide var inte längre enda automatalternativet utan även 3-stegsautomaten TH350, RPO M38, fanns som tillval. På bakaxelsidan var det 10-bult axeln som gällde, med undantag för Camaros med 250 och 255 hk/350 vilka kunde beställas med en 12-bult bakaxel. Camaros som beställdes med någon av de två ovan nämnda 350 motorerna hade bladfjäderpaket oavsett om de levererades med 10- eller 12-bultad bakaxel. Enkelblad för L6 och 327 samt senare 307 Camaros således. 1969 års cabbar hade samma typ av unika delar monterade som beskrivits ovan för 1967 och 1968. Style Trim Group RPO Z21 fanns som separat tillval till alla Camaros och bestod av följande delar: Rally Sport (RS) RPO Z22 fanns som separat tillval till alla Camaros och bestod av följande delar, RPO Z21 ingår (se ovan): {mospagebreak} Super Sport (SS) Nytt för 1969 var att man nu beställde ett SS paket, RPO Z27, och till detta valde man sedan motorpaket. SS paketet bestod av följande delar: Tillvalsmotorer var fyra olika 396or: RPO L35 = 325 hk, L34 = 350 hk, L78 = 375 hk och L89 = 375 hk. För dessa gällde även: Standard växellåda för SS Camaro var en Saginaw 3-växlad manuell alternativt en Heavy Duty Borg Warner 3-växlad med 4-växlade Muncie lådor som ytterligare tillval, RPO M20 och M21. En Muncie RPO M22, så kallad ”Rock Crusher”, var ett nytt tillval men endast i kombination med RPO L78 och L89. På automatsidan kunde man bara beställa en 2-stegs Powerglide, RPO M35, i kombination med RPO L48 (SS350), till RPO L35 och L34 (SS396) fick man beställa TH400, RPO M40. RPO L78 och L89 kunde 1969 för första gången beställas med TH400 automat. Chambered Exhaust var standard på alla SS396, utom till L35, fram till och med november 1968, efter det var det ett tillval fram till och med maj 1969 då det helt upphörde att finnas. Problem med för hög ljudnivå, som det bedömdes av den lokala polisen på ett antal orter runtom i USA, var anledningen till detta. En femekrad SS fälg fanns också att beställa under perioden september 1968 till och med januari 1969, det var samma fälg som användes av 69-70 Chevelle/El Camino SS. {mospagebreak} Rally Sport SS En Camaro kunde även beställas med RS och SS paketen kombinerade, då ersattes alla RS och Rally Sport emblem med SS. RS stripingen togs också bort. {mospagebreak} Z/28 RPO Z28. Special Performance Package. Kunde endast beställas till coupé och fanns i fem olika versioner under modellåret. Grundversionen innehöll följande delar: 18 oktober 1968 – 1 januari 1969 2 januari – 31 mars 1969 1 april – maj 1969 Maj - fram till tillverkningens slut andra veckan i november1969 Tillval som var obligatoriska under hela modellåret var: 4-växlad Muncie (M20, M21 eller M22) och servoskivbromsar fram. Cross-Ram insuget fanns även som reservdel till 302an under modellåret 1969 och precis som 1967-68 kunde insuget bara beställas som reservdel hos återförsäljaren, detta gällde även Cowl Induction huven i glasfiberform. Inga fabrikstillval således, och nej ingen leverans i bagageutrymmet. |